The best day...

På fredagen kör vi uppåt mot Lycksele och det är riktigt kallt, ungefär 14 plusgrader. För första gången tar jag på mig regnkläderna, som skydd mot kylan. Efter några timmar och många mil stannar vi för lunch i Lycksele innan vi fortsätter mot Glommersträsk, Abborrträsk och sedan mot Piteå. Det är mycket renar på och lite trafik. Vi stannar i Piteå och äter middag hos Ricards pappa, där vi även lämnar den hoj som Ricard har kört och tar med oss vår bil hem (bra att man kan byt-låna!). Ricard kör så klart sin hoj hem och jag kör bilen. Det är nästan så att jag lutar lite i kurvorna... :)

Så här otroligt vackert kan det vara att köra hoj i Sverige!

När vi lämnade Ö-vik så körde vi upp till Själevad för att titta på den otroligt vackra kyrkan som syns ända från E4:an. Utsidan är otroligt vacker, tyvärr var inte insidan lika vacker. Eller ja, den var vacker så klart! Men lite för prålig för min smak. Vi körde sedan vidare ut mot Höga kusten och utforskade massor med små byar. Vi tog oss ända ut till Norrfällsviken där vi åt lunch på en fiskrestaurang. Sol och moln och ganska blåsigt, men annars fint. Riktigt små och kurviga vägar, perfekt övning för mig! När vi var ca tre mil från Höga kusten bron började min tank-lampa lysa. Hjälp! Ricard bannade mig, han hade påmint mig tre gånger att kolla tripp-mätaren - vilket jag inte gjort. Jag skulle göra det så fort vi stannade, men då hade jag redan glömt bort det. Jag höll alla tummar och hoppades på att soppan skulle räcka. Vi körde och körde. Lampan blinkade och blinkade. Vi såg Höga kusten bron och fortsatte med sikte på den, eftersom vi vet att det finns en mack där. Vi tankade nämligen vid den förra året på semestern. Vi kom närmare och närmare, körde upp mot hotellet och tittade oss omkring - VAR ÄR MACKEN?! Ingen mack där! Borta! Jag kände paniken komma. Soppatorsk nästa...? Vi gick in på hotellet och fick informationen att macken är nedlagt. Vi tog en fika och funderade på nästa steg. Det fanns två mackar i närheten, ett par mil bort . Vi chansade på den ena, hoppade upp på hojarna och körde iväg. Jag frikopplade och rullande i alla backar. Vi passerade gamla Höga kusten bron (Sandöbron), den är välvd. På toppen av bron trodde jag att det var kört. Hojen hoppade till. Men det gick bra. Med hjärtat i halsgropen och en lätt hand på gasen körde vi vidare och spanade efter macken som tydligen skulle ligga precis efter bron. Vi ser då en mack. Som är nedlagd. Var det den tjejen på hotellet menade...?! Hjärtat bakande i takt med tank-lampans ilskna blinkade. Vi kör runt en kurva och där, där står den! En mack! Jag klarade det! Vi tankar och mätaren visar att jag hade drygt en liter soppa kvar. Puh. Efter de mest spännande milen i mitt liv är vi åter på banan och fortsätter, nu upp mot Sollefteå. Vi kör en Riksväg som är lagom stor, lagom mycket trafik och lagom kurvig. I Sollefteå stannar vi och äter pasta till middag på en restaurang, mycket gott! Vi funderar på att köra upp till Junsele och sova där på campingen, men de stänger redan klockan sex så det blev för kort om tid. Vi hyr istället en stuga i Sollefteå på en mycket mysig camping. Regntunga moln även denna kväll, därför inget tältande. På kvällen spelar vi minigolf och jag förlorar stort.

Lite Höga kusten inspirerat!

Vi ville se lite natur och utforska småvägar, så vi svängde in i landet denna dag. Först besökte vi Olofsfors bruk och sedan Tallbergsbroarna, som båda var kul att se. Vi hade två kartor, som vi upptäckte inte stämde med varandra, vilket ledde till att vi körde fel - en bra bit. Bara att vända och köra tillbaka. Lunch lagade vi denna dag på gasolköket (och märk väl att det var ett gasolkök, inte ett spritkök. Varenda gång jag har sagt spritkök har Ricard rättat mig) och det blev Bullens varmkorv i bröd med stekt burk-potatis. Gott! Sol och lite moln denna dag och tyvärr en hel del vind. Men inget regn! Efter lunch fortsatte vi längre in i landet längs små fina vägar och vi passerade många små pittoreska byar. Sedan kom helvetet. Det började med vanlig, fin grusväg. Dock finns det aldrig någon grusväg som är fin när man som vi kör hojar med däck anpassade för landsväg - det fungerar bäst med asfalt och ska det vara grus så ska det vara en hårdpackad grusväg med minimal mängd löst grus. Vi körde och körde, hoppades att det skulle komma asfalt - vad händer? Vi hamnar mitt i ett vägarbete där de håller på att lägga ny beläggning på en väg! Jag överdriver inte när jag säger att vi körde grusväg i två till tre timmar. Löst grus, stort grus, smått grus, blött grus, blöt jordväg. Hål och spår. Däremellan grävmaskiner och andra fordon. Så trött jag var i kroppen när vi äntligen nådde asfalt igen! Stel som en pinne. Man ska egentligen slappna av så mycket som möjligt i kroppen när man kör hoj, men på grusväg är det svårt. Speciellt när man är ovan som jag. Hur som helst, nästa stopp blev Örnsköldsvik där vi stannade och tog en fika i en vacker park. Vi besökte turistbyrån för att se var vi ville sova, bara för att upptäcka att närmaste camping låg ca åtta km utanför staden. Hm. Ricard var lite sugen på att gå på restaurang och ta en öl, och när han sa "Jag trodde du tyckte att du var värd en natt på hotell efter alla grusvägar" var jag inte sen att hoppa på det tåget. Vi sov på ett mysig hotell, åt middag på en italiensk restaurang och strosade runt i staden och kikade på det mesta.

Jag jobbade min sista dag i måndags och när jag slutade vid fyra tiden så kom Ricard och mötte mig och sedan bar det av på semester! Efter påfyllning av bensin och matvaror körde vi E4:an mot Piteå. Vi stannade på rastplatsen i Harrbäcken och stekte palt till middag, mycket gott! Strålande sol och varmt var det också, perfekt väder för att köra hoj. Mätta och belåtna körde vi vidare och svängde av mot Fällfors, över småbyarna där och sedan ut mot kusten och Byske. Det kom en liten skur mellan Fällfors och Byske, men det var så liten att den knappt märktes! Eftersom det låg regn i luften vågade vi inte chansa och sova i tält, utan vi hyrde istället en stuga. Mycket fina stugor i Byske måste jag säga, men det som tog priset och får guldstjärnor i kanten är deras servicehus. Wow! Fräsch, stort, väl genomtänkt och snyggt! Med snyggt menar jag designmässigt snyggt - vita väggar med svartvit konst, stilrena möbler och inredning. Inte allt något du väntar dig finna i ett servicehus på en camping. Vi strosade runt på campingen, som var rätt öde, och tittade på området.

Paltmiddag i Harrbäcken



Byske Havsbad