The best day...

Dagens lektion bestod av utbildning i första hjälpen, ledd av Röda Korset. Utbildaren var en man i 50 års åldern som var riktigt rolig, han blandade egna erfarenheter med övningar och teori. Vi gick igenom livsfarligt läge, ABC (Andning, Blödning, Cirkulationssvikt) samt praktiskt hur man ger hjärt- och lugnräddning och hur man stoppar blödningar. Mycket lärorikt, som det ämnet alltid är. Det är skönt att vara uppdaterad, om olyckan är framme. Dessutom blev vi certifierade för Första hjälpen, har fått ett bevis att ha i plånboken.

Det var roligt (och skrämmande) att lyssna på hans berättelser om det ena och det andra som drabbar människor, huvva. Det värsta av allt - det som är helt oförlåtligt - är när människor inte agerar. Man ser någon falla ihop på gatan/få andnöd/ramla i vattnet men gör ingenting av rädsla att göra fel, det är tydligen den vanligaste orsaken till att vi medmänniskor inte hjälper varandra. Men kom ihåg att alla kan göra något! Att försöka är bättre än att ha en skadad, i värsta fall död, människa på sitt samvete - bara för att du inte vågade.

Utbildaren berättade ett exempel om en gammal man som föll ihop på gatan, han fick hjärtstillestånd. Någon ringde ambulans och nio (!) vuxna människor stod runt mannenm ingen ingrep, trots att mannen helt klart var medvetslös och inte andades. Ambulansen var sen och kom inte förrän efter 45 minuter. Då frågar någon av dessa nio: "var har ni varit?". Tror ni mannen överlevde hjärtstillestånd i 45 minuter? Knappast. Bara för att ingen vågade göra något, hellre stod man med händerna i fickorna... Man blir ju mörkrädd!