The best day...

Rubriken stämmer bra överrens med mig idag. Att jag aldrig lär mig! Vi tar det från början... Jag var på stan på förmiddagen och får sedan och körde Bodypump en timme, när jag var klar var klockan strax efter ett. Frukost åt jag kl 9.00. Jag hade visserligen ätit en banan före träningen, men det kändes långt borta. Jag stannade till på Ica innan jag cyklade hem och upp för backen. Väl på toppen var jag helt knäckt - total blodsockerbrist och benen skakade som asplöv då de redan var uttröttade på Bodypumpen (la på 1,25 kg extra på varje sida idag också). Okej Annelie, det var dumt att cykla upp för backen när du redan vid foten var trött. Men jag har gett mig f*n på att cykla upp för den här backen varje dag så därför gjorde jag det. Väl hemma gick jag runt som i en dimma och avsaknaden på energi i min hjärna var solklar. Bestämde mig för att hoppa i duschen före lunchen, vilket verkade smart just då men det var det inte. När jag väl skulle laga min lunch (ravioli med hackad mozarella o soltorkade tomater till) spillde jag, jag tappade saker och var en riktig oreda i köket. Till slut fick jag dock i mig maten, klockan var då runt tre.

Jag kan inte förstå varför jag gör så här gång på gång - för det händer rätt ofta! Att jag skjuter upp lunchen till "sen" bara för att hinna med massa annat före, jag är lika övertygad varje gång att det kommer fungera. Det slutar alltid med att jag blir som en zoombie i huvudet och det är inte speciellt trevligt. Nu, snart tre timmar efter lunchen, är jag fortfarande lite dimmig i huvudet. Suck! Ska verkligen försöka skärpa mig med lunch på helgerna, för det är oftast då detta händer. Ordning och reda ska det bli!