The best day...

Efter jobbet körde jag till Piteå där Ricards pappa med familj bor. På semestern ska vi nämnligen köra hans hoj, så vi hämtade den och lämnade vår bil. Hojen är av touring-typ och utrustad med tre packväskor, där jag la mina väska och skor. 

Väl hemma skulle Ricard iväg och skruva, jag skulle och handla. Hojen parkerades i garaget, jag lämnades i lägenheten. Bytte kläder och gick sedan för att handla. Blicken söker efter min nyckelknippa då det slår mig - var är nycklarna? Sedan ord som bäst skrivs i sånna här sammanhang med ************************. Grr! Min väska är i hojen som är i garaget som finns bakom en stängd och låst dörr. Och mina nycklar, ja dom är där inne. Ringer Ricard, som så klart inte svarar när han skruvar. Hm! Lämnar ytterdörren olåst, hoppar upp på Ricards cykel (som tur är finns hans cykelnyckel hemma) och hojar bort till svärmor som bor ett par kvarter bort, för att hämta reservnyckel. Tillbaka hem. Nya, och långa, svordomar. Har ju bara nyckeln till huset. inte till garaget...! Låser ytterdörren och hojar igen till svärmor. Dom skrattar, långt och mycket. Lånar deras bil och kör bort till Ricard för att hämta hans nycklar. Klockan är nu 20.45 och Kvantum stänger 21.00. Kör till garaget, tar det jag behöver och kör till Kvantum.Framme 20.56. Handlar. Kör sedan och lämnar åter bilen och glömmer nästa Ricards nyckelknippa på sätet. Kommer dock i håg den sista stund. Hojar hem.

Nu är jag hemma igen, lite lätt svettig och tänker att ordspråket stämmer så väl - det man inte har i huvudet får man ha i benen. Ett annat ord är kalabalik - som har betydelsen "förvirrig" eller "stor oreda", som förövrigt är ett låneord från turkiskan. Förresten, har du hört talas om Kalabaliken i Bender? Ett stycke svensk historia om du vill läsa.

God natt.